Hej!

För snart ett år sedan var det vinterOS. Jag satt klistrad framför tv:n och var väl lite av en sportnörd. När jag sitter och tittar på tv:n så är jag engagerad, och jag lovar jag är inte lite engagerad heller :P Jag skriker och hejar och några gånger grät jag för att de svenska idrottarna var så jäkla bra! Det var verkligen ett roligt OS att se, svenskarna var ju grymma. De som imponerade mest på mig det var herrstaffetlaget i skidor.

Anders, Marcus, Johan och Daniel.
Några dagar innan det var staffet de skulle tävla i så var det en individuell tävling, ett långlopp. Men redan där tävlade de som ett lag. Johan drog iväg och fick ett långt försprång, då hjälpte Marcus och Anders honom genom att lägga sig först i klungan och sakta ner farten, allt för att hjälpa Johan. Det var så roligt att se att de brydde sig om varandra och ville hjälpa varandra även fast de egentligen inte behövde, de visade alltså att de var riktiga kompisar. Och det gick ju väldigt bra också, Marcus vann och Johan kom trea!

Sen kom den dagen då de skulle tävla som ett lag på riktigt. Åh det var så spännande, alla fyra låg först någongång och de var superduktiga! Sista sträckan kördes av Marcus, han hade ett litet försprång och det ökade och minskade, men på slutet var det rättså stort. Så när Marcus kommer in på stadion så har hann ingen brådska alls, han hinner få en flagga från en svensk i publiken och åker med den i högsta hugg de sista meterna in mot mål. De vann! Min favorit bland skidåkarna är Anders Södergren, har tyckt om honom länge. Han är alltid glad och har ett stort leende på läpparna och det var så kul att se hans glädje när de vann i staffeten, han hoppade och var superglad!

Igår skulle alla idrotsstjärnor hyllas, det var dags för Idrottsgalan. Mamma och jag satt som vanligt i soffan och tittade, vi har som tradition att kolla tillsammans på galan. Malin var för ovanlighetens skull också med. Jag hoppades såklart på herrstaffetlaget både i kategorin Årets lag och i Jerringpriset. De hade redan i december fått bragdguldet för deras insats och de delades ut igår på galan. När de skulle tacka för priset så höll Anders ett kort tacktal, Malin frågar då:
Vem är det där?
Mamma tittar på mig och kan knappt hålla sig för skratt.
Vad sa du? Frågade du vem det var? Jag tittade på Malin och lät upprörd men på ett skojigt sätt. Det är ju Anders Södergren!
Malin bara skrattde, jaha är det han...
Haha, ja jag har skrivit det förut på bloggen, Malin och jag har väldigt olika intressen och det märktes tydligt igår kväll. Men kul var det!


Anders var lika glad igår som han brukar vara, han log stort hela kvällen och höll bra tacktal tycker jag!
Hur gick det då för staffetlaget igår? Jo de blev årets lag och blev tvåa i kampen om Jerringpriset, inte illa!