När jag ska göra nått nytt på egen hand med människor som jag aldrig mött förut så är jag alltid så nervös och orolig innan. Det kan vara en språkresa, att börja gymnasiet eller som nu att börja på Linköpings universitet.
Det som jag är mest orolig för är om jag ska hitta några nya vänner som jag trivs med och kan vara mig själv med. Det värsta som kan hända tycker jag är att man ser att alla andra har någon som de kan prata med medan man själv står ensam och undrar om det alltid kommer vara så här?
Men den här gången hade jag inte behövt vara orolig, och jag var heller inte så orolig som jag brukar vara, för det tog bara tio minuter sen kom Mika fram till mig coh frågade om jag kom från Åkersberga och sen den dagen har vi hängt ihop. Vi har haft sån tur så vi hamnade i samma basgrupp. Så vi går alltid tillsammans till skolan, pluggar ibland ihop på eftermiddagarna och äter ibland middag tillsammans. Vilket är väldigt roligt!

Jag, Mika, Karro och Charlotte har blivit ett litet gäng. För några veckor sen så tog vi en söndagsfika på ett café. Vi hade jättekul, pratade och skrattade som bara den. Alla tittade på oss, och en del tyckte säkert att vi var jobbiga men det struntade vi i. Det känns så kul att jag hittat så fina vänner, man märker hur viktigt det är när man varken har familj eller sina "vanliga" vänner i närheten. Vännerna här blir som en familj som man umgås med väldigt ofta.
Innan föreläsningarna när man sitter o väntar på att den ska börja, så kan man ju sitta o titta på alla som är i salen och framföralt kolla in killarna. Förra fredagen pekade Charlotte och Karro ut en blond kille som såg bra ut, så han var vi nu lite koll på! I onsgads så var det en ny kille som vi kollade in, en mörkhårig den här gången...
Det är så roligt, Carlotte och jag, som är de enda singlarna i vårt gäng, retar varandra och pratar om killarna som vi sett! ;) Haha så roligt!
Vi fyra har redan en sån bra kontakt så vi retar varandra väldigt ofta och är taskiga mot varandra fast på skämt såklart, vilket är kul!

Som ni säkert märker så är jag väldigt glad över att jag hittat de här tjejerna o att vi trivs så bra ihop!
Nu ska jag snart ta tåget till Stockholm och sen möta Malin vid Mörby. Ska bli skönt att komma hem.
Imorgon är det party! farfars 70-årsfest! Blir nog väldigt kul!

Puss och kram!

Hallå!
Dagens uppgift i skolan var att ha en kommunikationsövning med basgruppen.
Uppgiften var att tredje världskriget hade börjat och vi fick i uppgift att bestämma i vilken ordning 12 personer skulle få komma in i ett skyddsrum. Frågan var: Vilka är viktigast för att bygga upp den nya världen och kan samtidigt leva tillsammans i tre månader i ett skyddsrum?

Personerna var:

En 25-årig manlig homosexuell som är berömd pianist.

En 32-årig vacker kvinnlig arkitekt som är steril

En 16-årig prostituerad flicka som har rymt från en ungdomsvårdsskola

En 25-årig manlig polis som fått sparken för brutalitet

En 23-årig manlig invandrare som inte kan svenska och inte har någon utbildning
En 68-årig läkare, känd som rasist.
En 35-årig kvinna som levt på mentalsjukhus de senaste tio åren.
En 50-årig manlig präst
En 40-årig professor som har en idé om hur man skall bygga en bättre atombomb
En 38-årig hemmafru som har varit gift och skild fyra gånger
En 25-årig kvinnlig lärare i kemi och bilogi. Hon väger 100 kg och är ordförande i den Moderata ungdomsorganisationen på orten.

Som ni säkert förstår så var det inte det lättaste, men efter en timme hade vi diskuterat fram en lösning.

Efter skolan gick jag till friskis och tränade step. Ska försöka komma i gång nu, har köpt års-kort så det är en bra början! Passet var roligt, imorgon ska jag testa på ett danspass, får se hur det är!

Kramar

Ibland kommer dom, det kan vara en person jag ser, en händelse, eller bara att jag har lite tid över att fundera. Ja de kan komma när som helst, de små idéerna till mina berättelser. Oftast vet jag bara början, eller kanske bara en liten händelse som ska vara med i berättelsen. Sen brukar jag komma på huvudpersonernas namn, vilket är svårt för jag brukar bara ha ett par namn på lager och många av de har jag redan använt.
Sen börjar jag skriva, ibland skriver jag klart historien på en timme, eller under en dag. Ibland så kan jag gå och fundera på berättelsen i flea veckor. Ibland så har jag den klar i huvudet men inte nedskriven på papper och sen när jag skriver den så brukar det ändras lite eller komma något nytt.
Man kan säga att det är min hobby att skriva. Jag har gjort det i flera år nu. Det går i perioder, ibland går det ett halvår från att jag har skrivit en berättelse till att jag skriver nästa.

Jag skrev min första berättelse när jag gick i åttan. Jag kom på idén till den när jag praoade på ett dagis och satt och vilade med barnen. Den hette Ensam och handlade om en tjej som förlorade sin bästa vän. De flesta av mina berättelser är sorgliga och handlar om döden på ett eller annat sätt. Ett annat huvudämne som jag skriver om är kärlek, både lycklig och olycklig.

Jag älskar att skriva, att drömma mig bort lite och glömma verkligheten för ett tag. Och sen ibland så tar jag fram min berättelse-pärm och läser alla eller några av dom igen. En del tycker jag är riktigt bra och är stolt över. Medan en del andra är rätt dåliga...

Igår när jag skulle sova så kom det en liten idé flygandes till mitt huvud och idag när jag satte mig vid datorn så blev det en hel berättelse med namnet vi finns här för dig. Den handlar om att man kan lita på sina vänner och att de stöttar dig och ger dig hjälp oavsett vad det gäller.

Jag är lyckligt lottat för jag har både underbara vänner och en jättefin familj och släkt som alltid finns där för mig, oavsett om jag behöver skratta eller gråta och det är jag oerhört glad över! <3

Hade bara lite lust att skriva av mig en stund, nu ska jag kila iväg till tvättstugan och ta hand om tvätten!
Kramisar!

Hej!
Igår var det ju en dagen efter dag, så jag var ganska trött. Jag bara slappade, kollade på tv och pluggade.
När jag hade pluggat klart en sista gång, lade jag ifrån mig böckerna och undrade vad jag skulle göra nu. Det finns inte direkt så mycket att göra i min lilla etta. Fem minuter senare fick jag ett sms från Lina som undrade om jag ville hänga med o käka pizza! Självklart sa jag ja, så det var bara att hoppa in i duschen, göra i ordning mig o sticka iväg till skvallertorget. Vi var fyra tjejer som åt på en pizzeria! Riktigt gott var det! :)

Sen gick jag, Edina och Kajsa hem till Kajsa och kollade på Shakespeare in love, det var mysigt! Innan vi sa hejdå så gick vi en liten promenad. Sen somande jag klockan tolv o var nöjd med dagen! :)

Hoppas allt är bra, saknar er där hemma!

Puss och kram!

Titanic är en av dom bästa filmerna som gjorts, tyckler jag i alla fall!
Jag älskar kärlekshistorier och Titanic är ju en klassiker i den genren.
Den är så himla bra gjord, jag blir alldeles glad av den, som när Jack och Rose dansar tillsammans på tredjeklassens fest!
Jag blir alldeles rörd och berörd när Jack räddar Rose från att ta självmord.
Och så börjar jag såklart att gråta när Jack dör på slutet av filmen, det är så sorgligt när han sjunker ner i havet, till botten alldeles kall och frusen...
Sen gråter jag ännu mer när man ser gamla tanten Rose ligga i sängen och sova och bredvid henne finns det en massa foton på saker hon har gjort i livet. Och alla saker hon gjort är saker som hon pratat med Jack om att de måste göra tillsammans när de lämnar Titanic.
Och sen fortsätter ju tårarna att rulla när eftertexterna kommer och låten My heart will go on spelas.

Jag har ett speciellt minne av Titanic som jag nog alltid kommer komma ihåg.
Det var dagen efter midsommarafton, tror det är tre år sen nu, jag och Andrea kände oss sega och ville bara sitta i soffan och käka chips och kola på film. Då är ju Titanic ett bra val eftersom då får man ju sitta i soffan och dega i nästan tre timmar! Vi satt där och mös, och när vi närmar oss slutet, när båten krockar, så kommer pappa upp och sätter sig på soffkanten. Efter ett tag så ser vi att det rullar en liten tår ner för pappas kind och vi frågar honom, gråter du? Han vänder sig lite bort, torkar snabbt bort tåren och säger tyst, nej, jag fick nått i ögat bara...
Så himla gulligt! Både jag och Andrea skrattade!

Jag, mamma, pappa, farmor och farfar var på en Titanicutställning på Djurgårn igår.
Det var en väldigt bra och intressant utställning om båten, passagerare som hade varit med, vissa föremål som fortfarande finns kvar från båten och givetvis vad som hände när Titanic krockade med isberget.
I en del av utställningen fick man känna sig som Rose, de hade nämligen byggt upp en gång med flera rum som föreställde första klass på båten. Den utställningen rekommenderar jag!



Sen gick vi runt i stan lite och avslutade kvällen med en god middag på Jensens!
Det var jättekul att träffa alla igen! När jag kom hem i fredags så fick jag en BAMSEKRAM av mamma och vi stod och kramades jättelänge!
Det var kul att hänga med de "äldre" i stan! Det är alltid mysigt att vara med farmor och farfar, är så glad att vi står varandra så nära! De var så nyfikna på hur jag har det och jag fick berätta en massa saker! De är så himla gulliga!
Puss o kram!